Räkan!

Var är din blogg? Vad har du gjort?! Har du skaffat ett liv? :O :(

Koooom tillbaka!

Flygiväg.

Let the wind carry you home Blackbird
fly away
May you never be broken again
Beyond the suffering you’ve known
I hope you find your way
May you never be broken again

Alter Bridge- Blackbird

Jag önskar att allt fick plats.

Det kallas chocktillstånd
när orden bränns
inpå bara skinnet och gång på gång mot asfalten
varför skrapa kinden mot väggarna
klämma fingrarna i dörrarna
är benen
alltid bär tillbaka
för att presentera ett svin.

Det kallas chocktillstånd
när tankar känns
och skär som bitar av glas
små, små sår under linningen
varför är du som jag
står tvekande vid dörrarna
när benen alltid skakar dig tillbaka hit
för att presentera ett svin.

Det är bara saker man ser.

Jag avvaktar varje steg varje andetag. Jag väntar in ett tecken som säger att det är okej.
Är det inte okej drar jag mig tillbaka, in i min grotta. Där gömmer jag mig tills det är fritt fram.

Jag krälar på botten och håller andan. Hinner jag upp till ytan innan allt tar slut?

Jag vill bli fri från tankar och känslor. Jag kväver mig i mina egna spyor.
Ögon som stirrar på mig och jag hör vad dom tänker.

Allting brinner runt omkring, men snart tar det slut. Och jag håller andan.

Jag känner sådan glädje.

Idag ska jag åka till Åkersberga och vara informatör. Vår lilla bana håller på att bli upprustad och därför är trafiken avstängd. Och har varit så sedan 15 juni men det är ju bara två månader, så folk har säkert inte lärt sig var ifrån bussarna går och vilken tid.

Men det blir säkert jättekul. Säkert. Jag har däremot ingen aning vart ifrån bussarna går eller vilken tid. Absolut ingen aning. Men det är nog inte så himla svårt att ljuga ihop lite olika tider och plats.

Det pirrar lite i min mage och hjärta när jag tänker på sex underbara timmar i Åkersberga. Undrar om jag har ett par femmor i min plånbok så jag kan kissa ibland.

Man tager vad man haver utan e-mail.

Denna "lilla" flicka är fruktansvärt less på dig och ditt sätt. Vad vill du egentligen mig? Skriv till mig. Lätta ditt hjärta. Jag skulle kunna fylla min blogg med hat mot dig, det jag känner, men jag vinner inget på det.

Jag är en människa fylld av sympati och empati och jag känner stort medlidande med dig. Du skulle kunna försöka omvandla alla dina negativa känslor till positiva och överföra dom till du-vet-vem, hon är faktiskt värd det.

Det som är så himla tråkigt är att du mer eller mindre, just nu, lägger över ansvaret på mig och blandar i mig i något som ni två måste reda ut om ni ska kunna ha ett fungerande förhållande.

Jag vet inte om du lagt märke till det, men jag älskar henne och min tanke var knappast att förstöra mellan er, det lyckades ni bra med själva.

Men du är hjärtligt välkommen att skriva av dig all skit du känner mot mig, men gör det gärna till min mail istället. Det blir trevligare så, för att hålla på med ett jävla bloggbattle är inget som är min grej. Jag är lite för gammal för sånt. (fast jag bara är ett litet barn)

Med vänliga hälsningar/ Rebecka

En liten lektion i vad sympati och empati egentligen betyder.

Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen.

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.

Nu har vi lärt oss vad sympati och empati betyder.

Tröttsamt.

Jag tänker inte sjunka till din nivå. Du passar bra där själv.

Öppna din dörr.

En get till Korren.

Här kommer din efterlängtade get. Jag hoppas ni får många fina stunder ihop!

Hånad.

Först blev jag arg. Riktigt arg. Sen blev jag bara ledsen.

Jag kan förstå mitt ex idag, som skrev en massa om mig, han ville skriva av sig
det han kände.

Jag kan inte förstå hur en människa som inte ens vet vem jag är, aldrig har sett mig, kan håna MINA känslor. Dom är MINA.

Om det är av avsky, avundsjuka eller svartsjuka, det vet jag inte.

Men låt mina känslor förbli mina. Tack.

Pissjobb och raggningsförsökskanin.

I fredags jobbade jag min första sena kväll på hur länge som helst. Och inledningsvis vill jag bara säga att jag ser framemot att börja jobba tidigt till hösten. Här kommer en liten dialog mellan mig och en kille på tåget.

Han: Är du singel?
Jag: Nej.
Han: Jo, jag vet att du är singel.
Jag: Okej, tack för den.

Jag går vidare och lutar mig lite för att se en annan kille när han skickar sin smsbiljett så jag slipper stå och vänta på att det ska komma tillbaka. Jag står då med ryggen mot killen som nyss visste att jag var singel
och hör då bakom mig: Vilken fin position hon har. Slurp.

Jag suckar och gå vidare och ytterligare en fin komplimang viner genom tåget: Vicka lite mer på dina fina höfter.

Just då blir jag fruktansvärt irriterad och öppnar dörren till en hytt och slår igen den så hårt jag bara kan.

Det blir lugnt ett tag för jag försöker hålla mig ifrån den vagnen men sen måste jag gå in där igen, då står en annan kille och pissar vid dörrarna. I vanliga fall kastar jag av folk som står och pissar i tåget men jag ville förnedra honom lite så jag gav honom papper och bad honom torka upp det. And guess what? He did.

Du log mot mig när du betala för min tystnad.

Det blir alltid problem när man ska flytta.

I söndags ringde killen som skulle hjälpa mig att flytta och berättade att hans bil gått sönder. Shit, tänkte jag. Ringde alla tre jag känner här i sthlm för att kolla om det fanns möjlighet att få någon hjälp av dom. Ingen kunde. Sen ringde första killen tillbaka och berättade att hans bil hann bli klar. Jippie tänkte jag. Tanken var att jag skulle flytta redan i tis eller onsdags men då pratade jag med tjejen som har lägenheten jag skulle flytta till och det fanns ingen möjlighet att jag kunde ta nycklarna innan idag. Tack och lov har killen som ska hjälpa mig semester så det gick fint att flytta idag också. Igår fick jag ett samtal till av denna killen och han berättar att någon har backat in i hans bil så bagageluckan inte går att öppna. Nu dör jag tänkte jag. Dock är mamma så snäll att jag får låna pengar av henne så vi kan hyra en sån där lastbilsgrejs från en mack. Snart kommer han som ska hjälpa mig så jag måste nog sluta blogga nu och plocka ihop min dator.

Jag hoppas innerligt att dom lämnat kvar modemgrejset i andra lägenheten så jag kan uppdatera om hur det har gått sen. Kanske jag t.om kan lägga ut lite bilder i så fall.

Hej Svejs!

Mystiska sms.

När jag gick upp imorse (02.00) och satte igång min telefon hade jag fått ett sms från ett okänt nummer. Där stod det: Hej becka. hur är det. saknar dig.

Och ingen avsändare. Tack för det. Då tänkte jag vara smart så jag skickar tillbaka att allt är bra och undrar hur det är med personen. Det var nog inte så smart, antagligen lär inte personen skriva sitt namn sen bara för att jag svarade.

Jag får väl ringa på dolt nummer sen och se vem det kan vara. Lite rädd blir jag ju.

När förutsägbar blir tråkig.

När man ska börja dejta någon så ska man spela svår. Får man ett sms så ska man gärna vänta ett par timmar innan man svarar så den andra börjar fundera lite. Man ska inte vara tillgänglig hela tiden. Man ska spela ett spel.

Jag är tvärtom när jag börjar dejta. Jag är gärna tillgänglig. Svarar i telefonen ganska fort om personen ringer och sms:ar den så svarar jag på en gång om tillfälle ges. Jag vill visa personen att jag faktiskt är intresserad.

Att vara snäll är ute. Man ska vara elak, svartsjuk och manipulativ. Det har jag lärt mig ganska nyligen. Att vara ett jävla skithål kommer man mycket längre med än att vara trevlig, omtänksam och kärleksfull.

Så nu ska jag gå en kurs om hur man blir en hemsk människa.

Min lilla vän.

Nu ligger min lilla vän och sover. Hennes son också. Medans hon gick upp sju så låg jag kvar och drog mig till tio, sen tog jag över sonen och gick en liten promenad med honom så han skulle somna och hon gick och la sig. Det var så kul att få träffa henne igår!

Jag har förresten fått ett schema till höst. Gud vad skönt. Jag kommer aldrig jobba senare än till tio och jag jobbar en helg av fyra istället för varannan. Så nu kan man bli människa igen. Fast det får vi väl se hur bra det kommer gå när jag ska upp vid fyra på morgonen.

Ja, det var min lilla morgonrapport.

Bara lite grann. Inte alls mycket. Väldigt lite faktiskt.

God morgon.

Jag är bakis. Det blev en tripp ner till O´learys igår. Det var stor skillnad mot när vi var där i april, nu var det jordens största uteservering och alla som inte hade råd med att gå på Kallis, som är ett utomhusbad där dom köper dyra champagner (jag vet inte hur det stavas) för att hälla ut den mer eller mindre, var där. Med bakåtslickat hår och rosa skjortor satt dom och drack den där hemska drycken men förmodligen en ganska billigare version. Sen, tack gode gud, fanns det vanliga människor där också. Dom som faktiskt inte bryr sig om rosa skjortor utan hade svarta munkjackor.

Jag borde bli festkommentator. Om jag inte skulle dricka så mycket.

Bartendern var ruskigt lik min gamla dejt. Jag höll på att trilla av stolen när vi kom dit och jag såg honom. Thank god it wasn't him! Fast å andra sidan... Eller nej!

Ramlade hem runt två-tiden, vaknade halv åtta. Torr i munnen stapplade jag upp ur sängen för att få i mig lite dryck. Sen var det bara att lägga sig igen. Slumrade till och vaknade åter kl. 10.

Jag känner att lite godis skulle sitta fint. Men istället är det en stor hög med kläder i mitt lånade sovrum som faktiskt behöver packas. Imorgon är det hemfärd och jag längtar verkligen.
Inte så att jag har tråkigt här men nu vill jag ha lite lugn och ro.

Och jag vill ha min bästis som kommer på onsdag. Som jag längtat efter henne! Med sig, som en liten bonus, tar hon med sig sin finaste lilla son. Sånt mys vi ska ha.

Nä, jag tror min gamla mamma ska använda datorn nu en stund och jag kan inte neka henne den, det är ju faktiskt hennes.

På återseende gott folk.

Beslutsångest.

En del av mig vill sluta blogga och en annan del vill inte. Det är inte direkt första gången jag velar om att sluta, men när man inte tillför så mycket mer än att beklaga sig över hur dåligt livet är, känns det bara som en stor förlust för er som faktiskt läser.
Jag vill gärna bidra med något glatt. Trots att det gått två månader känns det lika jobbigt. Mitt lilla stackars hjärta har verkligen blivit krossat.

Dom små ljuspunkterna väger tyvärr inte riktigt upp.

Men nu orkar jag bara inte tycka mer synd! Gah, jag blir helt tokig. Nu slutar jag skriva och så får vi se om det kommer ett litet roligare inlägg en annan dag.

Åh, nej!

Idag har det regnat. Det regnade i hela två minuter! Helt tokigt och så besviken jag blev. Jag som förväntat mig sol hela dagen. Fy fan.

Ikväll ska vi grilla. Och såklart dricka lite öl. Sitta ute på terassen och bara tjata om allt möjligt.
Min kära mor är fortfarande ute hos mormor och jag tycker faktiskt synd om henne. Fast trivs hon så gör jag det inte, men jag känner på mig att hon hade mycket hellre velat vara här.

Nu ska jag inte babbla så mycket här utan försöka fånga lite sol.

Här får ni en godbit.

Förlåt.

Tanken min var att bloggen skulle få vila så länge jag vilar, men med tanke på att mor tog med sig sin laptop och jag faktiskt har ett uppmärksamhetsbehov så tänkte jag att jag likaväl kan öppna upp bloggen igen för allmänheten.

Jag vet ju hur saknad jag har varit. Och nu är jag här igen. Becka semesterbloggar!

Hör av er om ni vill att jag ska ta med mig ett får hem till er.

Dag ett.

Då har vi varit här ett dygn nu. Det första vi gjorde imorse var att bege oss ut till min gamla mormor. Det var inte mycket gnäll för en gångs skull. Hon tyckte bara jag skulle skaffa nytt jobb.
Men det kan hon glömma.

När vi väl sedan kom tillbaka vandrade jag och mamma ner till stan. Tanken var att ta en massa fina bilder och lägga upp här på bloggen men antagligen lär det inte bli en enda. Jag hade inte riktigt inspirationen till det, allt påminde tyvärr om när vi var här. Bilder som skulle jämföras orkar jag inte ens bry mig om.

Men jag tänker inte låta henne förstöra hela min semester. Det vi hade var fint och alldeles underbart. Även om jag i dagsläget befinner mig på samma plats som vi för tre månader sedan, ska jag helt enkelt förtränga det.

Det har varit superkul att få träffa min lilla söta kusin. Hon som alltid har varit jordens blygaste människa har äntligen blivit öppen och pratglad.
På onsdag ska jag träffa min andra lilla söta kusin med moster och man. Det ska bli minst lika roligt. Förvisso är ingen av dom direkt små nu och trots att jag inte alls är många år äldre, känns det som så.

Så nej, allt är inte skit. Även om saknaden varit jävligt jobbig, är, jävligt jobbig så måste jag komma över henne och släppa taget. Det går inte att trampa runt i samma spår och förvänta sig att hon ska komma tillbaka. Jag lurar bara mig själv. Och jag är trött på att lura mig själv. Någonstans får man sätta gränsen.

Och som vi alla vet finns det bara en vinnare och en förlorare i varje spel, eller detta är ju ett helt annorlunda spel så det fanns två vinnare och en förlorare. Eller en vinnare och två förlorare. Eller ja, kolla på det på vilket sätt ni själva vill.

Jag ska ut och andas havsluft. Och försöka njuta av underbara Visby. Även om det är Stockholmsveckan.

Minnen

Jag har lindat in ditt hjärta i sammet.
Kysst det ömsom varsamt ömsom hett
och tänker vårda det ömt så länge jag får.

Jag hoppas du är nöjd nu, när du fått som du velat.


Och med det tackar jag för mig. För ett tag framåt.

Anger management

Jag har en massa ilska som måste ut. Därför höjer vi volymen och sjunger med. "Die die die my darling"

Kent kan vara roliga.

Jag har nog ett litet fel i skallen.

Igårkväll när det blev läge att sova, vilket alltid blir senare än det borde, började jag tänka på förhållande. Och jag saknar redan att ha ett. Jag saknar att ha någon jämte mig i soffan när jag ser på film, jag saknar att ha någon jämte mig i sängen när jag ska sova. Jag saknar att ha någon att äta frukost med. Ja det är en jävla massa saker jag saknar.

Men, och det finns alltid ett men, så vill jag ha någon som är som hon. Det vet jag är helt omöjligt att hitta.

Jag är verkligen trött på att leva så här. Jag vill ha ett stabilt förhållande, någon att göra vardagliga saker med.

Men var sak har sin tid. Snart sitter jag där med tjugo ungar på armen, villa och volvo. Och då kommer jag förmodligen längta tillbaka hit. Iaf när alla tjugo ungar ska ha uppmärksamhet och springer runt och bråkar.

Party!!!

Såhär ser vi ut när vi ska på fest!

(Nej, jag gillar inte att le på kort)

Lsd, någon?

Igår kördes mina bäbisar ner till Anderstorp. Måns verkade inte riktigt förstå att han skulle bli lämnad där, han gosade med handen min när jag klappade honom och myste. Petter ville inte kännas vid mig. När jag fotade honom var hans blick fylld med sorg och han vägrade se åt mitt håll. Hur mycket jag än ropade på honom vägrade han. Antagligen kände han sig sviken, men det är för hans eget bästa. Mina små hjärtegryn.

När jag kom gåendes utanför väntade jag mig att se ett litet kattansikte där, men ingenting. Inga som stod och väntade på mig vid dörren. Sorgligt, trist och ensamt.

Nu fyller jag mig med vin och bra musik. Ikväll ska ingenting få trycka ner mig. Jag ska uppåt, uppåt, uppåt.

The sky is broken

see the storm is broken
in the middle of the night
nothing left here for me
it's washed away
the rain pushes
the buildings aside
the sky turns black
the sky
wash it far
push it out to sea
there's nothing left here
for me
i watch it lift up to the sky
i watch it crush me
and then i die

speak to me baby
in the middle of the night
pull your mouth
close to mine
i can see the wind coming down
like black night
so speak to me
like the winds outside
it's broken up, pushing us
hear the rain fall
see the wind come to my eyes
see the storm broken
now nothing
speak to me baby
in the middle of the night
speak to me
hold your mouth to mine
'cause the sky is breaking
it's deeper than love
i know the way you feel
like the rains outside
speak to me

Du får den igen.

Jag har slutat att se.

Jag tivlar på min egen förmåga. Min förmåga att lyckas med det jag tar för mig.
Allt görs bara halvfärdigt och inget blir helt.
Jag trodde jag hittat hem. Men nu står jag här, hemlös. Förvirrad. Förtvivlad.

Du faller väl aldrig som jag. Du tänker väl aldrig att jag var allt du ville ha.

Hopplösheten jag kände innan har bytt plats med nåt mycket värre.

Jag känner mig obefintlig.

Det är dags att ta farväl.

Trots den molande värken i hjärtat, sorgen i själen och smärtan i varje andetag är det nu dags att ta farväl.
Jag älskar dig och önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Nu måste jag istället uppskatta den tid vi fick och kärleken jag fick känna.

becka säger:
jag visste första gången hon var här att vi skulle bli ett par. jag kände det i luften. det var som elektricitet. det fanns inget annat val. det var så det skulle bli.
Fiore säger:
exakt
becka säger:
det som gör mest ont är att man inte fick mer tid. inte mer tid att visa sin kärlek, omtanke, ödmjukhet. inga mer lata dagar i soffan till nån dålig film, inga mer låtsasbråk, inga mer spontana pussar.

Jag släpper taget nu vill inte klibba fast,
jag släpper taget nu för det här
är verkligen fel plats

I will always love You

Ett tidsfördriv att dö för.

Thåström + Kent

Igår var det äntligen dags att få se dom största av största, Kent. Och innan Kent var det den näststörsta av största, Thåström som spelade. Bilderna är kanske inte helt ultimata men med tanke på att dom är tagna från ca 35 meters avstånd är dom skapliga. Klicka på bilderna för att se större format. Här kommer Thåström the man:









Och med tanke på att han var först ut orkade jag t.om filma ett par låtar. Även om filmningen inte behöver diskuteras, framförallt inte VAD som filmas, så är musiken helt jävla skön!



Och nu över till Kent. Jag kommer knappt ihåg låtlistan, men det är kanske inte så viktigt att veta. Däremot måste poängteras att 747 blev inte nästsista låten, som den brukar. Vilket blev en chock för mig. Men det gjorde absolut ingenting, det blev bara en glad överraskning att inte konserten var slut när jag trodde. Men som vanligt spelades Mannen i den vita hatten sist och den blev precis lika underbar som den alltid är.













Och som avslutning, 29 sekunder med toner ur 747.

EmoBecka

Jag är trött på att blogga. Det enda jag skriver om är hur synd det är om mig, lägger upp någon ledsam låt och tycker synd om mig själv.

Jag förpestar folks liv med mitt gnäll. Åh, vad det är synd om mig. Snälla, tyck synd om mig. Buhu Buhu Buhu.

Jag är patetisk och skäms över mig själv.

Jag tar nog en liten bloggpause. Tills jag är glad igen.

Jag vill bara ha en liten pause.

Det är mycket på gång nu. Det känns som jag kommer kvävas av mina egna projekt.

Inte nog med att jag har jordens jobbigaste separationsångest, jag kommer få ytterligare en till. Den sjunde juli ska mina bäbisar skjutsas ner till mamma för att bo där tills jag får tag på eget ställe där dom kan bo med mig för alltid. Jag vet att dom kommer få det hur bra som helst men det är trots allt mina bäbisar och dom är mitt allt. Det kommer bli tungt.

Och sluta röka. Jag pratar om att sluta röka. Jag måste göra det. Spara pengar, spara hälsan. Men det är svårt. Det känns dock inte riktigt som om inspirationen är här än.

Ner i vikt ska jag också. Jag trivs ju inte med mig själv och måste göra nåt åt det.

Men just nu vill jag bara ha en liten pause från allt.

Det kanske kommer en förändring.

God morgon.

Nu är snart klockan 04,00. Det känns stabilt. Jag har sovit oroligt i natt, men jag har sovit. Jag har drömt jobbiga drömmar och vaknat med en klump i halsen. Men den kommer försvinna.

Jag känner mig konstigt nog ganska utvilad. Men det är ju nu. Jag lär bli dödstrött framåt sju åtta-tiden. Tur att jag slutar halv elva idag.

Katterna mår bra och tågen går bra.

Hejdå.

Glad jävla midsommar

Ropar folket och sjunger räven raskar över isen. Ja, må regnet falla över era stackars huvud så ni kan gnälla att ytterligare ett år regnar det på midsommar.

Jag menar inte det. Jag hoppas att det lilla regnet som kom är det enda som kommer.

Själv har jag varit vaken sen 04.30 och jobbat. Fast jag lyckades knipa tre timmars sömn. Lyckliga jag var reserv. Ett tåg fick åkas men det gjorde inget.

Imorgon samma visa. Upp 04,30 och sitta reserv. Men idag går jag inte och lägger mig 00,30 utan faktiskt ganska snart. Jag har nämligen en liten förvarning i mitt huvud som säger att folk kommer vara bakis imorgon och inte infinna sig på jobbet.

Men inte tänker jag gnälla för det. Och inte orkar jag vara bitter över att jag jobbar så sjukt tidigt att jag inte hinner gå ut till mina grannar och dansa runt deras ministång som står på tomten. Inte min tomt alltså.

Nej, jag ska bädda ner mig i sängen, slö titta på tv:n, gosa med mina bäbisar och förmodligen somna och vakna utvilad när klockan ringer.

Happy midsummer to you!

Varning. Patetiskt inlägg.

I natt grät jag i hennes armar. Det var skönt att få vila i en famn, men det var fortfarande lika sorgligt.

Jag ska inte lyssna på mitt hjärta. Jag ska inte vänta på henne. Hur mycket kärlek jag än känner räcker den inte för oss båda.

I natt fick jag sagt det jag velat. Hon vet och vad hon gör med det vet nog ingen av oss.

Och när man sitter i sin ensamhet såhär och börjar tänka, börjar jag genast tänka på varför jag aldrig lyckas med något förhållande.

Jag förändrar mig, jag förnedrar mig. Jag anpassar mig och jag sätter krav. Jag älskar och respekterar. Men ingenting går någonsin vägen. But hey, that's me.

Kommer du ihåg?

An ape shall not kill an ape.

Jag blev tvungen att skriva om i fredags fortare än tänkt. Inspirationen infann sig som ett skott.

Det sägs att jag blev full. Jag undrar vem som kom på det. Jag drack max en öl. Eller, okej, jag kommer inte riktigt ihåg. Men vem kommer egentligen ihåg allt som händer på en kväll? Skit i det nu, jag kom trots allt ihåg vad som stod bak på Fredriks tröja. (rubriken) Det tycker jag är status.

Han lärde mig allt om EM. (Sverige vann ju mot Grekland vilket betyder tre poäng. Nu när Sverige förlorade mot Spanien försvann våra tre poäng) Jag kommer vara evigt tacksam över det då jag kan stoltsera med att jag faktiskt kan något. Om EM.

Vädret var lovande, vi satt säkert ute en timme. Eller var det kanske två? Eller bara en halvtimme? Man har sån dålig koll på tiden när man har roligt. Och jag tror jag kan tala för oss båda när jag säger att vi hade roligt.

(Fredrik kan rapa. Jättehögt. Och jag tror jag lovade honom att ge mina katter oliver.)



(Jag vet inte om det är killen på bilden som är full eller fotografen. Fotografen är för övrigt väldigt okänd)

Sjuk sjuk sjuk.

Efter fredagens bravader blev jag sjuk. Jordens förkylning har slagit ner i mig och jag tror jag håller på att dö. Så illa är det förvisso inte, men huvudet väger tungt och jag kan inte bestämma mig om jag borde vara hemma från jobbet. Dock är det lite för sent att ringa nu och sjukanmäla sig så jag åker dit och gör vad jag kan.

Så fort jag mår lite bättre ska jag såklart skriva om i fredags. Men nu kan jag knappt tänka så det får vänta lite.

Och imorgon håller vi allihopa våra tummar att det går bra med lägenhetsvisningen och att den blir min.

Ibland är covers minst lika bra som orginalet.

Jag har varit en mästare på att lämna saker bakom mig och bara dra. Men jag har tröttnat på det. Jag tänker inte dra denna gången. Jag tänker stå still och vänta och se. Om det nu inte vill sig som jag vill, så har jag i varje fall låtit mitt hjärta vara med och bestämma.

Nu har du blivit stor.

Jag minns när du var liten bäbis, bara ett par veckor gammal var du uppe hos oss och hälsade på. Jag vågade inte hålla dig, du var så liten och såg så skör ut. Men jag älskade dig från första stund.

Tiden då jag bodde med er var helt underbar. Jag fick se dig skratta och gråta. Trösta dig när du var ledsen, se dig gå i sömnen. Obetalbart är allt det där.

Jag har missat mycket nu när jag bor så långt ifrån, men jag älskar dig fortfarande lika mycket om inte mer.

Idag har du varit på skolavslutning och även om du ska gå om trean i höst så är du en vacker begåvad ung tjej. Full av liv och massor att se fram emot. Passa på att njuta av sommaren som ligger framför dig och ha så roligt som det bara går.

Jag bloggar.

Jag har bloggat nu i ca 1½ år. Det var min vän Angelica som fick mig att börja. Efter att ha läst hennes blogg fick jag stor inspiration till att skriva själv. Först skapade jag mig en på aftonbladet som var helt hemlig för min omgivning. Mest för att jag verkligen skulle kunna skriva om saker jag kände, som jag inte vågade prata om.

Sen öppnade jag en ny som var för hela allmänheten, det var när jag flyttade upp hit, till Stockholm, då jag skulle bli sambo och mitt liv äntligen skulle bli helt underbart. Men den på aftonbladet hade jag kvar. Det var bara Angelica som kände till den och det passade mig bra, jag vet att hon kan förstå och relatera till det jag skrev.

Men sen stängde jag ner den på aftonbladet, öppnade en här på blogspot som alla fick ta del av. Vid det här laget hade jag och mitt ex gjort slut. Vid oktober någon gång började jag sakna aftonbladet och öppnade upp en där igen. Åter vad det inte många i min närhet som visste om den, men den var heller inte särskilt svår att hitta. Den här behöll jag men skrev sällan om saker som var väldigt känsliga.

Nu har jag gjort slut med aftonbladet och ägnar mig bara åt den här. Även om jag håller tillbaka lite här så gör jag det för att skydda folk jag bryr mig om och tycker om. Och gör som man bör göra, pratar med dom istället.

Titellös.

Jag har andats lite lättare idag. Mest för att jag ska kolla på en lägenhet på tisdag. Det är också en bidragande faktor att mitt liv går i fel riktning för tillfället. Fast nu tycks det ändras. Lite i varje fall.

Dessutom är jag äntligen ledig i tre dagar! Och en dag skall det drickas öl på och en dag skall det kollas fotboll på. Så min helg är planerad, men på ett lugnt vis ändå. Det tycker vi är skönt.

Nu ska jag krypa ner i min säng, tröttheten kliar i mina ögon och tvingar mig att sova. Och det gör inte heller något trots att klockan inte är så jättemycket.
Man ska hoppa på sömntåget när det väl kommer.

God Natt.

Det blir alltid mycket mer.

Man märker när man är inne i en glad period och i en dålig. Om man kollar inläggen och hur många jag skrivit per månad har det blivit fem st feb-maj. Nu kommer det bli så många mer.

Idag har inga tårar fällts. Dom har antagligen tagit slut. Sorgen finns kvar. Sorgen har byggt sig ett litet bo, och jag tänker låta den bo där, jag tänker inte längre förneka mina känslor.

Även om det är jobbigt att gå runt med klumpen i magen så måste jag vänja mig. En dag kommer jag vakna upp och den är borta. En dag kan jag lära mig andas på nytt. Genom mig själv.

Jag har alltid varit en stark människa. Jag kommer nog alltid vara stark. Och så länge man inte har någon vid sin sida är det inga problem att vara stark heller, men så fort man vänjer sig vid att luta sig mot någon är det kört.

Men man kan heller inte sluta luta sig. Man måste ha någon att luta sig mot. Och den här axeln som har varit mitt stöd och min beskyddare, har varit den bästa någonsin. Jag har upplevt en sorts kärlek jag inte trodde existerade.

Och jag är tacksam.

I ett ögonblick står allt still.

Det finns ett enkelt svar, du är varm när jag är kall. Du tar så lite plats jag tar allt.

Jag har varit fruktansvärt trött idag. Förmodligen kan det bero på att det gått ett par nätter då jag inte alls sovit bra. Jag har sovit och vaknat men inte utvilad. Drömmer konstiga drömmar. Sånt man inte kan ta på.

Men snart ska jag i varje fall försöka sova. Först en varm dusch. Det kanske till och med blir så att jag orkar öppna boken jag tänkt läsa i drygt en vecka nu.

Mitt skratt klingar falskt.

Jag gråter hela tiden. När jag ska somna, när jag vaknat. Jag får verkligen hålla igen på jobbet. Det går någorlunda bra men det är jobbigt.

Jag förstår inte hur något som kunde kännas så rätt, blev så fel. Och jag klandrar mig själv. Men det är nog ett vanligt fenomen. Jag klandrar min utsida, jag klandrar min insida. Men jag vet att det inte är det det hänger på.

Visst skrattar jag på jobbet. Men det är inte äkta. Inget känns roligt, jag har hamnat i ett vakuum. Jag är fångad i en bubbla och kan inte ta mig ur.

Det enda jag kan göra är att hoppas. Även om det är fel att göra det så måste jag. För att inte falla samman helt och hållet.

Jag måste återigen laga mitt trasiga hjärta och försöka ta mig ur detta, stark som jag brukar vara. Även om jag känner mig liten just nu.

Jag mår inte så bra.

Igår gjorde vi slut. Vi finns inte längre. Och det smärtar mig något fruktansvärt.

Jag trodde hon var Den. Att jag äntligen hittat rätt. Och kanske jag har det. Och kanske kommer jag aldrig få uppleva Detta igen.

Men jag mår inte bra. Inte alls.

Du ger mig energi.

Jag är tacksam över att solen lyser på min himmel, förgyller min dag och fyller mig med energi. Jag är glad att jag lever, glad åt mitt liv.

Många tunga dagar, många tunga händelser, har jag i väskan på min rygg. Men jag har begåvan att välja själv när det ska plockas fram.

Det som inte dödar, gör en bara starkare. Det stämmer verkligen. I flera år har jag gjort felaktiga saker, tagit fel beslut. Men jag har hamnat rätt och jag vet mer eller mindre vem jag är.

Nu ska här festas. Hejdå.

Jag är otålig.

Alla som känner mig vet redan om det. Och det är en ganska stor börda att man vill att allt ska hända ska hända NU NU NU. Svårt som satan är det att lära sig av med det och försöka vara i det som sker precis nu och inte vad som ska hända.

Än vet jag inte om semestern. Och det vill jag gärna också veta NU. Inte bara för att jag är otålig utan även för att det vore bra att ha lite koll.

Jag längtar till helgen då jag är ledig och få spendera den med mitt hjärta. (all kärlek till dig)

(tack jennie, att jag får läsa din blogg igen ;)

Fy fan vad dålig jag är.

Jag är kass som fan på att skriva i bloggen. Men man vill gärna ha nåt att berätta också. Fast det har jag ju! Sista juni går mitt vikariat ut på jobbet, då kommer jag bli fast anställd! Tjuhu!

Och sista juli ska jag flytta härifrån. Då ser det ut som jag flyttar till en etta på 18 kvadrat. Inte mycket att hurra över men den kostar knappt något och jag får bo där så länge jag vill. Vilket betyder att jag kan bo där och samtidigt kanske försöka få ett lån och köpa en lägenhet. Och kanske kanske försöka fixa ett körkort.

Nu ska jag klä mig för jobbet.

Hejsvejs!

(Jennie, varför får jag inte läsa din blogg? :(

SOL SOL SOL

Utanför är det ca 20 grader varmt. Underbart med värme igen. Man blir glad glad glad.
Det blir shortsen till jobbet idag.. Lite väl positivt kanske, men skit i det. Idag är det vår!

Och snart, väldigt snart, fyller jag år. 25. Tiden går fort. Alldeles för fort. Men va fan. Lite år på nacken får alla förr eller senare.

Nä nu dags att gå iväg. Hejsvejs.

Hej mamma.

Jag har inte skrivit på bra länge nu och det tog min kära mor upp med mig på telefon idag. Jag sa att det inte fanns så mycket att skriva om men det trodde hon inte på.

Inte så mycket har hänt och inte så mycket som lär hända heller. Snart är det dags för mig att flytta härifrån och jag jobbar på att få tag i en lägenhet. Jag får antagligen göra en ny annons på blocket.

Känner mig lite stressad över flytten med tanke på att jag kommer hem från Gotland knappt två veckor innan jag ska vara ute härifrån. Och en kattvakt måste hittas.

Men jag jobbar på det. Och nu var det slut för denna gången.

Ja, jag är fortfarande galet kär. Om inte mer.

Celebrity Morph by MyHeritage

MyHeritage: Celebrity Morph - Geneology - Roots

When you not around, time is standing still.

Precis så är det. När hon inte är här går tiden sakta men så fort vi är tillsammans är det nästan dags att skiljas igen. Trist.

Snart är det påsk. Och vem bryr sig? Ingen. Mer än att det är röda dagar och ledigt från jobbet. För somliga iaf. Jag jobbar dock bara ons-fre den här veckan. Vilket är jätteskönt.

Jag har inget mer att blogga om. Just nu.

Uppdatering.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Och då skrev jag inte ens utan la ut en bild bara.

Varje dag är en underbar dag när jag är med henne (någon). Hon får mig att må riktigt bra. Hon lyser upp vilken tråkig, grå och regnig dag som helst. Hon är glad, varm, generös och den vackraste varelse jag någonsin sett.

Ja, jag är en nykär liten fjolla. Men jag trivs med det.


Det finns inte så mycket annat att skriva om. Jag umgås med henne varje ledig tid ch varje oledig tid jobbar jag bara.

Vi två.

Äntligen hemma.

En hård dags arbetande och jag är ganska så färdig. Har ätit lite mackor och ska strax borsta tänderna.

Jag har vant mig vid att ha Någon hos mig, nära mig och det kommer kännas konstigt att inte sova nära i natt. Och inte heller i morgon. Men det är ganska skönt att sakna också.

Detta kommer låta både sjukt och hemskt, men jag är faktiskt glad över att olyckan hände för hade den aldrig hänt hade förmodligen vi aldrig träffats. Det kanske är ödet... Vem vet...

Någon.

Just nu är jag hos någon. Det är jättemysigt. Dock jobbar någon och jag strosar själv runt i lägenheten. Eller ja just nu sitter jag på sängen med datorn i knät och bara väntar.

Detta är hur bra som helst och jag hoppas att det är ömsesidigt. Men det känns så och då brukar det vara så. Vilket bara gör saken ännu bättre.

Det var allt för denna gången.

Pirr.

Jag har pirr i magen. Jag har träffat någon. En bra någon. En fin någon.

Du.

Din doft sitter fast på mig, i mig.

Dina smekande händer över mitt ansikte, leker fortfarande runt.

Dina mjuka läppar mot mina, din tunga mot min.




Feelings, oh this fucking feelings.

Det här var jobbigt.

Idag har jag varit med om en påkörning med tåget. Kvinnan klarade sig inte. Och inte hennes två hundar som hon hade med sig.

Det går inte att beskriva hur det känns.

Jag har petat i mig tre öl, jag som i vanliga fall känner av en, känner inget nu.

Det var allt.

Ny blogg.

Jag raderade min gamla blogg av diverse orsaker. Vilket kanske är lite synd men jag var verkligen tvungen.

Igår var jag ute. Jag träffade på min gamla dejt där. Åh, vad fin han var. Men jag valde att inte vara med honom, fast jag hade chansen. Jag vill inte hamna där jag var innan.

Det känns bra att jag fattade det beslutet, men ändå kan jag inte låta bli att ångra mig lite. Men jag kan inte låta mig bli behandlad som han behandlade mig.

Nu ska Becka åka och jobba strax. Suck.