Trots den molande värken i hjärtat, sorgen i själen och smärtan i varje andetag är det nu dags att ta farväl.
Jag älskar dig och önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Nu måste jag istället uppskatta den tid vi fick och kärleken jag fick känna.
becka säger:
jag visste första gången hon var här att vi skulle bli ett par. jag kände det i luften. det var som elektricitet. det fanns inget annat val. det var så det skulle bli.
Fiore säger:
exakt
becka säger:
det som gör mest ont är att man inte fick mer tid. inte mer tid att visa sin kärlek, omtanke, ödmjukhet. inga mer lata dagar i soffan till nån dålig film, inga mer låtsasbråk, inga mer spontana pussar.
Jag släpper taget nu vill inte klibba fast,
jag släpper taget nu för det här
är verkligen fel plats
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad vackert skrivet.
Och sorgligt. Jag känner igen din smärta.
Men jag tror i alla fall att det kommer att ordna sig snart.
Tack.
Ja det brukar väl alltid lösa sig. Förr eller senare. :)
Skicka en kommentar