Det blir alltid problem när man ska flytta.

I söndags ringde killen som skulle hjälpa mig att flytta och berättade att hans bil gått sönder. Shit, tänkte jag. Ringde alla tre jag känner här i sthlm för att kolla om det fanns möjlighet att få någon hjälp av dom. Ingen kunde. Sen ringde första killen tillbaka och berättade att hans bil hann bli klar. Jippie tänkte jag. Tanken var att jag skulle flytta redan i tis eller onsdags men då pratade jag med tjejen som har lägenheten jag skulle flytta till och det fanns ingen möjlighet att jag kunde ta nycklarna innan idag. Tack och lov har killen som ska hjälpa mig semester så det gick fint att flytta idag också. Igår fick jag ett samtal till av denna killen och han berättar att någon har backat in i hans bil så bagageluckan inte går att öppna. Nu dör jag tänkte jag. Dock är mamma så snäll att jag får låna pengar av henne så vi kan hyra en sån där lastbilsgrejs från en mack. Snart kommer han som ska hjälpa mig så jag måste nog sluta blogga nu och plocka ihop min dator.

Jag hoppas innerligt att dom lämnat kvar modemgrejset i andra lägenheten så jag kan uppdatera om hur det har gått sen. Kanske jag t.om kan lägga ut lite bilder i så fall.

Hej Svejs!

Mystiska sms.

När jag gick upp imorse (02.00) och satte igång min telefon hade jag fått ett sms från ett okänt nummer. Där stod det: Hej becka. hur är det. saknar dig.

Och ingen avsändare. Tack för det. Då tänkte jag vara smart så jag skickar tillbaka att allt är bra och undrar hur det är med personen. Det var nog inte så smart, antagligen lär inte personen skriva sitt namn sen bara för att jag svarade.

Jag får väl ringa på dolt nummer sen och se vem det kan vara. Lite rädd blir jag ju.

När förutsägbar blir tråkig.

När man ska börja dejta någon så ska man spela svår. Får man ett sms så ska man gärna vänta ett par timmar innan man svarar så den andra börjar fundera lite. Man ska inte vara tillgänglig hela tiden. Man ska spela ett spel.

Jag är tvärtom när jag börjar dejta. Jag är gärna tillgänglig. Svarar i telefonen ganska fort om personen ringer och sms:ar den så svarar jag på en gång om tillfälle ges. Jag vill visa personen att jag faktiskt är intresserad.

Att vara snäll är ute. Man ska vara elak, svartsjuk och manipulativ. Det har jag lärt mig ganska nyligen. Att vara ett jävla skithål kommer man mycket längre med än att vara trevlig, omtänksam och kärleksfull.

Så nu ska jag gå en kurs om hur man blir en hemsk människa.

Min lilla vän.

Nu ligger min lilla vän och sover. Hennes son också. Medans hon gick upp sju så låg jag kvar och drog mig till tio, sen tog jag över sonen och gick en liten promenad med honom så han skulle somna och hon gick och la sig. Det var så kul att få träffa henne igår!

Jag har förresten fått ett schema till höst. Gud vad skönt. Jag kommer aldrig jobba senare än till tio och jag jobbar en helg av fyra istället för varannan. Så nu kan man bli människa igen. Fast det får vi väl se hur bra det kommer gå när jag ska upp vid fyra på morgonen.

Ja, det var min lilla morgonrapport.

Bara lite grann. Inte alls mycket. Väldigt lite faktiskt.

God morgon.

Jag är bakis. Det blev en tripp ner till O´learys igår. Det var stor skillnad mot när vi var där i april, nu var det jordens största uteservering och alla som inte hade råd med att gå på Kallis, som är ett utomhusbad där dom köper dyra champagner (jag vet inte hur det stavas) för att hälla ut den mer eller mindre, var där. Med bakåtslickat hår och rosa skjortor satt dom och drack den där hemska drycken men förmodligen en ganska billigare version. Sen, tack gode gud, fanns det vanliga människor där också. Dom som faktiskt inte bryr sig om rosa skjortor utan hade svarta munkjackor.

Jag borde bli festkommentator. Om jag inte skulle dricka så mycket.

Bartendern var ruskigt lik min gamla dejt. Jag höll på att trilla av stolen när vi kom dit och jag såg honom. Thank god it wasn't him! Fast å andra sidan... Eller nej!

Ramlade hem runt två-tiden, vaknade halv åtta. Torr i munnen stapplade jag upp ur sängen för att få i mig lite dryck. Sen var det bara att lägga sig igen. Slumrade till och vaknade åter kl. 10.

Jag känner att lite godis skulle sitta fint. Men istället är det en stor hög med kläder i mitt lånade sovrum som faktiskt behöver packas. Imorgon är det hemfärd och jag längtar verkligen.
Inte så att jag har tråkigt här men nu vill jag ha lite lugn och ro.

Och jag vill ha min bästis som kommer på onsdag. Som jag längtat efter henne! Med sig, som en liten bonus, tar hon med sig sin finaste lilla son. Sånt mys vi ska ha.

Nä, jag tror min gamla mamma ska använda datorn nu en stund och jag kan inte neka henne den, det är ju faktiskt hennes.

På återseende gott folk.

Beslutsångest.

En del av mig vill sluta blogga och en annan del vill inte. Det är inte direkt första gången jag velar om att sluta, men när man inte tillför så mycket mer än att beklaga sig över hur dåligt livet är, känns det bara som en stor förlust för er som faktiskt läser.
Jag vill gärna bidra med något glatt. Trots att det gått två månader känns det lika jobbigt. Mitt lilla stackars hjärta har verkligen blivit krossat.

Dom små ljuspunkterna väger tyvärr inte riktigt upp.

Men nu orkar jag bara inte tycka mer synd! Gah, jag blir helt tokig. Nu slutar jag skriva och så får vi se om det kommer ett litet roligare inlägg en annan dag.

Åh, nej!

Idag har det regnat. Det regnade i hela två minuter! Helt tokigt och så besviken jag blev. Jag som förväntat mig sol hela dagen. Fy fan.

Ikväll ska vi grilla. Och såklart dricka lite öl. Sitta ute på terassen och bara tjata om allt möjligt.
Min kära mor är fortfarande ute hos mormor och jag tycker faktiskt synd om henne. Fast trivs hon så gör jag det inte, men jag känner på mig att hon hade mycket hellre velat vara här.

Nu ska jag inte babbla så mycket här utan försöka fånga lite sol.

Här får ni en godbit.

Förlåt.

Tanken min var att bloggen skulle få vila så länge jag vilar, men med tanke på att mor tog med sig sin laptop och jag faktiskt har ett uppmärksamhetsbehov så tänkte jag att jag likaväl kan öppna upp bloggen igen för allmänheten.

Jag vet ju hur saknad jag har varit. Och nu är jag här igen. Becka semesterbloggar!

Hör av er om ni vill att jag ska ta med mig ett får hem till er.

Dag ett.

Då har vi varit här ett dygn nu. Det första vi gjorde imorse var att bege oss ut till min gamla mormor. Det var inte mycket gnäll för en gångs skull. Hon tyckte bara jag skulle skaffa nytt jobb.
Men det kan hon glömma.

När vi väl sedan kom tillbaka vandrade jag och mamma ner till stan. Tanken var att ta en massa fina bilder och lägga upp här på bloggen men antagligen lär det inte bli en enda. Jag hade inte riktigt inspirationen till det, allt påminde tyvärr om när vi var här. Bilder som skulle jämföras orkar jag inte ens bry mig om.

Men jag tänker inte låta henne förstöra hela min semester. Det vi hade var fint och alldeles underbart. Även om jag i dagsläget befinner mig på samma plats som vi för tre månader sedan, ska jag helt enkelt förtränga det.

Det har varit superkul att få träffa min lilla söta kusin. Hon som alltid har varit jordens blygaste människa har äntligen blivit öppen och pratglad.
På onsdag ska jag träffa min andra lilla söta kusin med moster och man. Det ska bli minst lika roligt. Förvisso är ingen av dom direkt små nu och trots att jag inte alls är många år äldre, känns det som så.

Så nej, allt är inte skit. Även om saknaden varit jävligt jobbig, är, jävligt jobbig så måste jag komma över henne och släppa taget. Det går inte att trampa runt i samma spår och förvänta sig att hon ska komma tillbaka. Jag lurar bara mig själv. Och jag är trött på att lura mig själv. Någonstans får man sätta gränsen.

Och som vi alla vet finns det bara en vinnare och en förlorare i varje spel, eller detta är ju ett helt annorlunda spel så det fanns två vinnare och en förlorare. Eller en vinnare och två förlorare. Eller ja, kolla på det på vilket sätt ni själva vill.

Jag ska ut och andas havsluft. Och försöka njuta av underbara Visby. Även om det är Stockholmsveckan.

Minnen

Jag har lindat in ditt hjärta i sammet.
Kysst det ömsom varsamt ömsom hett
och tänker vårda det ömt så länge jag får.

Jag hoppas du är nöjd nu, när du fått som du velat.


Och med det tackar jag för mig. För ett tag framåt.

Anger management

Jag har en massa ilska som måste ut. Därför höjer vi volymen och sjunger med. "Die die die my darling"

Kent kan vara roliga.

Jag har nog ett litet fel i skallen.

Igårkväll när det blev läge att sova, vilket alltid blir senare än det borde, började jag tänka på förhållande. Och jag saknar redan att ha ett. Jag saknar att ha någon jämte mig i soffan när jag ser på film, jag saknar att ha någon jämte mig i sängen när jag ska sova. Jag saknar att ha någon att äta frukost med. Ja det är en jävla massa saker jag saknar.

Men, och det finns alltid ett men, så vill jag ha någon som är som hon. Det vet jag är helt omöjligt att hitta.

Jag är verkligen trött på att leva så här. Jag vill ha ett stabilt förhållande, någon att göra vardagliga saker med.

Men var sak har sin tid. Snart sitter jag där med tjugo ungar på armen, villa och volvo. Och då kommer jag förmodligen längta tillbaka hit. Iaf när alla tjugo ungar ska ha uppmärksamhet och springer runt och bråkar.

Party!!!

Såhär ser vi ut när vi ska på fest!

(Nej, jag gillar inte att le på kort)

Lsd, någon?

Igår kördes mina bäbisar ner till Anderstorp. Måns verkade inte riktigt förstå att han skulle bli lämnad där, han gosade med handen min när jag klappade honom och myste. Petter ville inte kännas vid mig. När jag fotade honom var hans blick fylld med sorg och han vägrade se åt mitt håll. Hur mycket jag än ropade på honom vägrade han. Antagligen kände han sig sviken, men det är för hans eget bästa. Mina små hjärtegryn.

När jag kom gåendes utanför väntade jag mig att se ett litet kattansikte där, men ingenting. Inga som stod och väntade på mig vid dörren. Sorgligt, trist och ensamt.

Nu fyller jag mig med vin och bra musik. Ikväll ska ingenting få trycka ner mig. Jag ska uppåt, uppåt, uppåt.

The sky is broken

see the storm is broken
in the middle of the night
nothing left here for me
it's washed away
the rain pushes
the buildings aside
the sky turns black
the sky
wash it far
push it out to sea
there's nothing left here
for me
i watch it lift up to the sky
i watch it crush me
and then i die

speak to me baby
in the middle of the night
pull your mouth
close to mine
i can see the wind coming down
like black night
so speak to me
like the winds outside
it's broken up, pushing us
hear the rain fall
see the wind come to my eyes
see the storm broken
now nothing
speak to me baby
in the middle of the night
speak to me
hold your mouth to mine
'cause the sky is breaking
it's deeper than love
i know the way you feel
like the rains outside
speak to me

Du får den igen.

Jag har slutat att se.

Jag tivlar på min egen förmåga. Min förmåga att lyckas med det jag tar för mig.
Allt görs bara halvfärdigt och inget blir helt.
Jag trodde jag hittat hem. Men nu står jag här, hemlös. Förvirrad. Förtvivlad.

Du faller väl aldrig som jag. Du tänker väl aldrig att jag var allt du ville ha.

Hopplösheten jag kände innan har bytt plats med nåt mycket värre.

Jag känner mig obefintlig.

Det är dags att ta farväl.

Trots den molande värken i hjärtat, sorgen i själen och smärtan i varje andetag är det nu dags att ta farväl.
Jag älskar dig och önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Nu måste jag istället uppskatta den tid vi fick och kärleken jag fick känna.

becka säger:
jag visste första gången hon var här att vi skulle bli ett par. jag kände det i luften. det var som elektricitet. det fanns inget annat val. det var så det skulle bli.
Fiore säger:
exakt
becka säger:
det som gör mest ont är att man inte fick mer tid. inte mer tid att visa sin kärlek, omtanke, ödmjukhet. inga mer lata dagar i soffan till nån dålig film, inga mer låtsasbråk, inga mer spontana pussar.

Jag släpper taget nu vill inte klibba fast,
jag släpper taget nu för det här
är verkligen fel plats

I will always love You